Efter att ha läst Mary S. Erbaughs recension av den här boken i det senaste numret av The China Quarterly (vol. 199, september 2009) så rusade jag snabbt till Asienbiblioteket på Stockholms Universitet för att låna den. (Att boken överhuvudtaget fanns i detta sorgligt efterblivna bibliotek är förvånande och glädjande.) Efter att ha läst ut boken kan jag först och främst konstatera att Erbaughs recension var mycket dålig.
Erbaugh påpekar att en av de bra sakerna med Kaskes bok är att den påvisar hur viktigt det japanska inflytandet var i utformandet av den kinesiska språkpolitiken under Qing-dynastins sista årtionden. Det är sant. Erbaugh skriver vidare att Kaskes bok håller god stil, men att den bitvis är tråkig att läsa då den går igenom vissa händelseförlopp väldigt detaljerat. Det senare är sant, och det är i vissa fall mycket bra, i andra fall antagligen snarare ett uttryck för Kaskes misslyckande att helt strömlinjeforma sin bok. Det första påståendet, att Kaskes bok i regel håller god stil är fan inte sant alls.
Detta är andra gången jag blir mycket besviken på Brill för att ge ut skamligt undermåligt korrekturlästa böcker (första gången var när jag försökte läsa en nyligen översatt historia över litteraturen i Folkrepubliken; det var som att läsa ett utkast med inkonsekvent översatta termer och rena grammatiska felaktigheter, som substantivet ”bourgeoisie” använt som adjektiv). Hur kan en bok som kostar typ 120 euro vara så dåligt redigerad? I sin recension påpekar bara Erbaugh att Kaske omnämner 趙元任 som Zhao Yuanren istället för Yuen-ren Chao som han själv alltid använde när han publicerade på engelska. Jag vet faktiskt inte vilken namnform som är bäst att använda i det här fallet, men en sak som i alla fall är fel och som inte påpekas i recensionen är att Kaske hänvisar till en artikel av 趙 som skriven av ”Chao Yuanren”, vilket mig veterligen är en variant som denne framstående lingvist aldrig använde.
Detta är bara en av den enorma mängd pinsamma slarvfel som förpestar läsningen även för en nonchalant student som mig själv. Kommateringen är inkonsekvent, punkt följer ibland citationstecken och föregår det ibland helt slumpmässigt. Ord på främmande språk (kinesiska, japanska, tyska) kursiveras ibland och sätts ibland inom citationstecken. Titlar på artiklar kursiveras ibland i texten och ges ibland som är brukligt okursiverade inom citationstecken. I den engelska översättningen av titeln till det klassiska verket 左傳 (Zuos kommentar till Vår- och Höstannalerna) kursiveras i ett fall bara andra halvan av titeln och i ett annat hela titeln. Kinas nuvarande huvudstad hänvisas ibland till som Peking och ibland som Beijing, om jag inte missminner mig även i Republikanska sammanhang, då huvudstaden var Nanjing och Peking hette Beiping. Vad gäller namnet på Pekings Universitet används dock Beijing University genomgående, trots att det officiella engelska namnet är Peking University. Vid flera tillfällen dyker förenklade kinesiska tecken slumpmässigt upp trots att boken annars bara använder traditionella. Vidare innehåller texten en hel del grammatiska fel och stavfel som lätt hade kunnat undvikas.
Ok, nu har jag gnällt lite för mycket på formalian i den här boken, men jag tycker det är synd och skam att en så fin serie som Brills Sinica Leidensia ska förstöras så av typografiska småsaker.
Vad gäller innehållet i boken så är det imponerande att ett verk av sån här omfattning faktiskt är Kaskes doktorsavhandling (avlagd i Heidelberg). Dock så tycker jag att den som bok betraktat är lite obalanserad och spretig. Till exempel diskuteras vissa lingvistiska begrepp som diglossi i arabiska, tamil etc utförligt med referenser till grundläggande sociolingvistisk sekundärlitteratur. Det hade gott och väl räckt att bara kort nämna den forskningen och låta läsaren gå dit själv och läsa. Som det nu är upplagt ser det mer ut som Kaskes egna systematiserade studieanteckningar som jag inte tycker hör hemma i en sån här bok.
Tyvärr verkar det som att det stora omfånget och bredden i Kaskes bok i fler fall än bara det här har åstadkommits till priset av för stor och ensidig användning av sekundärlitteratur. Qing-tida källtexter citeras ofta direkt från sekundära källor, och en lång rad vissa viktiga fakta ges bara med hänvisning till He Jiuyings 何九盈 Zhongguo gudai yuyanxue shi 中國古代語言學史 (Den klassiska kinesiska lingvistikens historia). Detta är en bok jag förvisso själv funnit mycket användbar, men som också är mycket allmänt hållen och som så vitt jag kan förstå riktar sig till studenter.
Det kapitel som känns mest baserat på författarens egna grundforskning är det om revolutionära tidskrifter på folkspråket innan revolutionen 1911-1912. Att just den här delen om den tidiga kinesiska pressen är så detaljerad skulle jag gissa har något att göra med att Rudolf Wagner agerat handledare för avhandlingen.
Allt detta till trots tycker jag att jag har lärt mig väldigt mycket av Kaskes bok, som jag ändå läste med stor behållning.
